Lite som haiku, fett bra men helt ologiskt.

bottenlösa hål var så lätta att föreställa sig när man var yngre (skrev ung först men fick åldersnoja). det var ju en grop minus en botten, inga konstigheter där, såna finns säkert lite överallt. medan andra var rädda för spöken och tjafs så räddes jag endast bottenlösa hål.

minns att jag hade en diskussion med en något äldre herre på dagis om just det bottenlösa hålets förekomst. i sann "jag-är faktiskt-sex-år-och du-är-bara-fem-anda" förklarade han för mig att jag var en idiot och att det bottenlösa hålet bara är ljug. trots detta höll jag fast vid tanken några år framöver tills även jag blev desillusionerad och grå.

tomten är pappa i trikå, ufon är satelliter i det blå och bottenlösa hål är bara jävligt djupa.

MEN HÖR OCH HÄPNA

idag såg jag en dokumentär på discovery om maskhål/portaler. principen som jag förstod den är att man kan kröka rymden i syfte att antingen förkorta sträckor eller att förlänga dem i all oändlighet (ni börjar fatta vinken). ponera att du ramlar ner i en hink. i botten av hinken har det skapats ett maskhål som leder dig till hinkens mynning. när du fallit klart fortsätter du bara falla genom samma maskhål om och om igen! DET BOTTENLÖSA HÅLET FINNS! och det finns i botten av din hink.

till min (på den tiden) sexåriga nemesis: nice try, but no cigar