Lite som haiku, fett bra men helt ologiskt.

mat är en av mina många passioner och därför är det förjävligt när man sitter på jobbet med skrikande mage och folk med stora saftiga kötthögar till burgare går förbi och smaskar. ibland när jag är ensam har jag tur och någon jag känner går förbi. då brukar jag sticka en tjuga i handen på människan och skicka iväg den till donken 20m härifrån så den kommer tillbaka med två delikata ostburgare. idag har jag ingen sån tur *tuggar på en mobildummy*

hahahaha klassiker! djupman framförde nyss ett av sina berömda *oj jag ramlade visst med min rullator-gig*. snabbt som attan springer det fram tre hurtiga män och hjälper honom upp bara för att bli bombarderade med skällsord. varför han gör det är det nog ingen som vet. men det är ju ganska kul